Med filantropi som drivkraft i studierna

Efter upploppen i Örebro under långfredagen 2022 städade om ungdomar från Vivalla på eget initiativ upp efter förödelsen och delade ut blommor till drabbade grannar. Detta var en fin filantropisk handling som med all rätt fick rubriker. Handlingar där man visar oegennyttig kärlek till sina medmänniskor, är kanske annars något ungdomar vanligen inte förknippas med. Men i själva verket är det så att icke-egoistiska handlingar kan vara en väldigt stark drivkraft i skolarbete. 

I forskning om motivation för skolarbete har det länge talats om yttre och inre motivation. Yttre motivation kan handla om att anstränga sig i sina studier för att få ett bra välbetalt jobb med hög status. Inre motivation handlar i stället om att anstränga sig för att ämnena är roliga, intressanta och utvecklande. 

I skolan förstärks yttre motivation med goda provresultat och betyg. Inre motivation förstärks när eleven kan ta sig an allt svårare uppgifter med allt bättre resultat. Men det är sällan så att en elev drivs enbart av yttre eller inre motivation – utan av en kombination. 

Studier har visat att framgångsrika elever, sett till betyg, främst drivs av en inre motivation för sitt arbete.  Men det är den yttre motivationen som bidrar till att jaga de riktigt höga betygen. När det handlar om att ta sig an riktigt jobbiga eller tråkiga uppgifter är det en tredje drivkraft som visar sig mer betydelsefull, nämligen den filtropiska. 

Tyvärr är det så att flera av de övningar som behövs för att utveckla komplicerade färdigheter inom matematik, naturvetenskap och teknik upplevs av unga som väldigt tråkiga. I en amerikansk studie visade det sig att mer än hälften av eleverna hellre skulle äta broccoli än att göra matematikläxan – och  43 procent gick hellre ut med soporna! 

Sju forskare i psykologi, verksamma vid några av USA:s främsta universitet, visar genom tester och experiment i en artikel hur elever med filantropiskt tänkande kan ta sig an uppgifter trots att de är uttråkade.  

I en av studierna undersökte forskarna 1364 gymnasieelevers drivkraft att lära sig med påståenden som: 

*Jag vill lära mig saker som jag kan använda för att ha en positiv påverkan på min omgivning (filantropisk drivkraft) 

*Jag vill lära mig saker som kan ge mig ett välbetalt jobb (yttre drivkraft)

*Jag vill lära mig för att jag vill bli självständig i mitt tänkande (inre drivkraft) 

Forskarna undersökte också elevernas förmåga till ansträngning och gjorde ett experiment. Eleverna skulle lösa (tråkiga) matematikuppgifter på datorn. Inför varje uppgift ställdes de inför ett val på skärmen. De kunde trycka antingen på knappen ”räkna en uppgift” eller ”spela ett spel/se en video”. 

Efter att ha kontrollerat att eleverna verkligen upplevde matematikuppgifterna som tråkiga kunde forskarna konstatera att elever som också drevs av filantropiska motiv löste fler matematikuppgifter än valde video-alternativet. Vid en uppföljning visade det sig även att dessa elever i högre utsträckning läste vidare på högskola och klarade högre studier väl. 

En slutsats av detta experiment skulle kunna vara att det är viktigt att visa på skolkunskapernas värde för till exempel fred, demokrati och ekologisk hållbarhet. Haken är bara den att ungdomar inte köper vuxenvärldens bild av verkligheten rakt av och vad som är viktigt att kunna. I en andra studie lät forskarna därför 451 ungdomar själva reflektera över hur världen kan bli en bättre och rättvisare plats, och hur de genom sitt lärande i skolan kan bidra till det. 

Genom att använda en kontrollgrupp med 446 matchade elever kunde forskarna se om experimentet påverkade betygen. Det visade sig att när eleverna reflekterade över vilka kunskaper som kan hjälpa till att göra världen till en bättre plats, hade det en klart positiv effekt på betygen i matematik och NO. Störst var effekten bland de mest svagpresterande eleverna.

Det är orimligt att tänka sig att elever ska gilla alla skolans ämnen och uppgifter. Det finns flera viktiga kunskaper som kräver nötande, rabblande och ihärdighet. Kanske än mer nu när det bara ett klick bort finns så lockande alternativ. Men skolan kan hjälpa ungdomar att börja reflektera över den vidare nyttan av mer svårförvärvade kunskaper. Som en elev i den amerikanska studien konstaterade efter en reflektionsövning:

”Jag tror att skolan kommer att ge mig grundläggande färdigheter att överleva i världen. Naturvetenskapen kommer att ge mig en god bas för min karriär som miljöingenjör. Jag vill kunna hjälpa till med att lösa våra energiproblem”.

Filantropi som drivkraft verkar med andra ord vara ett effektivt sätt att få ungdomar att härda ut och klara av jobbiga och tråkiga skoluppgifter. Men det finns också ett vidare skäl till att jag uppmärksammar detta – vi kan också bli bättre på att framkalla dessa drivkrafter hos varandra i vardagen!

Denna text är tidigare publicerad som en veteskapskrönika i NA 220513

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade och märkt , av Christian Lundahl. Bokmärk permalänken.

Om Christian Lundahl

Christian Lundahl (f. 1972) är professor i pedagogik vid Örebro universitet. Han disputerade 2006 vid Uppsala universitet på avhandlingen: ”Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola” Lundahl forskar om utbildningshistoria, internationella jämförelser, kunskapsbedömning och utbildningspolitik bland annat utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv. Han har undervisat på Studie och yrkesvägledarprogrammet, lärarutbildningen och rektorsutbildningen kring statlig styrning, utvärdering och bedömning, där också flera av hans böcker ingått som kurslitteratur. Lundahl har också tillsammans med kollegor och med Skolverket 2013 utvecklat Sveriges första MOOC för lärarfortbildning med över 30000 kursdeltagare i en kurs om betyg och bedömning. Lundahl utbildar också skolledare och kommunala skolförvaltningar om Skola på vetenskaplig grund och utifrån beprövar erfarenhet. Lundahl är vetenskaplig ledare för flera olika forskningsprojekt kring kunskapsbedömning och utbildningshistoria, bland annat det från Vetenskapsrådet finansierade projekt Det globala laboratoriet – Torsten Husén och internationaliseringen av pedagogisk forskning. Lundahl leder också ett större skolutvecklingsprojekt i Stockholm kallat Hållbart lärande. Han har publicerat ett stort antal böcker och artiklar (se https://www.oru.se/personal/christian_lundahl). Han twittrar aktivt om pedagogisk forskning under kontot @drlundahl.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.