I regeringens budget för 2026 föreslås ca 200 miljoner gå till införandet av ett nytt betygssystem. Skolverket har också fått ett förebärande uppdrag för att ta fram ett nytt betygssystem (här). I februari presenterades utredningen Ett likvärdigt betygssystem (SOU 2025:18). Ett stort antal remissinstanser ombads inkomma med remissyttranden i juni. Någon proposition för ett nytt betygssystem har ännu ej presenterats och vi vet i dagsläget inte vilka synpunkter från remissinstanserna som kommer att beaktas. Även om flertalet instanser är positiva till att något görs för att öka likvärdigheten i betygssystemet, är också många kritiska till centrala delar av förslaget.

Denna text sammanställer de centrala synpunkterna från remissinstansernas yttranden över betänkandet Ett likvärdigt betygssystem (SOU 2025:18). Syftet är att ge en strukturerad överblick över såväl stödet för utredningens intentioner som de betydande farhågor som lyfts mot de föreslagna modellerna. Eftersom det är ett omfattande remissunderlag har jag användt ett AI-stöd för att sammanfatta det. Sammanställningen nedan bygger på det rapportsystem som finns i Google NotebookLM. Samtliga 77 remissyttranden har laddats ned från regeringens webbsida.

Jag ställde sedan tre frågor till NotebookLM kring 1) remissinstansernas övergripande inställning till utredning, 2) om det var några remissinstanser som var särskilt positiva och särskilt negativa till förslaget, och 3) om det var något remissinstanserna var särskilt positiva och särskilt negativa till. Punkt 1-6 nedan bygger på den övergripande rapportsamanställnigen medan 7 och 8 bygger på fråga 2 och 3. Viss upprepning förekommer i punkt 7 och 8. 

Jag har kontrollerat så att texten logiskt hänger ihop och gjort några mindre språkliga justeringar, men jag har inte kontrollerat att NotebookLM gjort rätt läsning av källorna. I NotebookLM skapas detaljerade referenser till de källor som stödjer ett påstående, men dessa försvinner vid export av texten. Den som vill validera texten nedan kan göra om den procedur jag använt. Eventuella felaktigheter får också gärna kommenteras med hjälp av kommentarsfunktionen nedan. Texten avslutas med några egna reflektioner i punkt 10. I övrigt är all text AI-genererad. 

Det är förstås alltid viktigt att komma ihåg att remissyttranden kan ha väldigt olika kvalitet, rymma eventuella missförstånd, och vara präglade av den som hållit i pennan. För en utförlig granskning av remissarbete se denna ESO-rapport.

1. Övergripande Inställning hos Remissinstanserna

Remissinstansernas mottagande av betänkandet är tudelat. Det råder en bred enighet om och ett starkt stöd för utredningens ambitioner att motverka betygsinflation, öka likvärdigheten mellan skolor och skapa ett mer rättssäkert urvalssystem. Däremot finns djupgående och betydande reservationer mot de föreslagna metoderna. Kritiken är särskilt omfattande gällande huvudförslagets komplexitet och de långtgående konsekvenserna för den kommunala vuxenutbildningen (Komvux), som av flertalet relevanta instanser bedöms som ogenomförbara.

Stöd för Intentioner	Centrala Farhågor
Motverka betygsinflation och ”glädjebetyg”: En bred uppslutning finns kring målet att skapa ett system som ger en mer rättvisande bild av elevers faktiska kunskaper. Instanser som Skolinspektionen, Skolverket och Svenskt Näringsliv välkomnar förslag som stärker betygens tillförlitlighet.	Systemets komplexitet: En återkommande och tung invändning är att meritvärdeskalibreringsmodellen (MVK) är alltför komplex, svårbegriplig och icke-transparent för elever, vårdnadshavare och skolpersonal. Flera universitet och kommuner varnar för att detta hotar systemets legitimitet.
Öka likvärdigheten mellan skolor: Många remissinstanser, däribland Sveriges Lärare, delar utredningens problembild och ser ett starkt behov av att säkerställa att ett betyg har samma värde oavsett vilken skola som har utfärdat det.	Ogenomförbart för Komvux: Förslagen för Komvux möter närmast enhälligt och kraftfullt motstånd. Modellen anses hota hela skolformens flexibilitet, uppdrag som ”en andra chans” och devalvera lärarnas professionella bedömning.
Stärka rättssäkerheten i urvalet: Ambitionen att göra urvalet till gymnasieskola och högre utbildning mer rättssäkert och mindre beroende av lokala variationer i betygssättningen får brett stöd.	Orealistisk tidsplan: I princip samtliga remissinstanser med synpunkter på tidsplanen bedömer den som alltför snäv och orealistisk, särskilt med tanke på den ”reformträngsel” som råder med andra stora förändringar (t.ex. Gy25).
	Ökad provstress och styrd undervisning: En utbredd oro finns för att den ökade vikten av nationella slutprov (NSP) kommer att leda till ökad psykisk ohälsa bland elever samt en avsmalning av undervisningen mot det som testas (”teaching to the test”).

De mest omfattande synpunkterna rör utredningens huvudförslag: modellen för meritvärdeskalibrering.

2. Analys av Huvudförslaget: Meritvärdeskalibrering (MVK)

Modellen för Meritvärdeskalibrering (MVK) utgör kärnan i utredningens förslag och är samtidigt den mest omdebatterade komponenten. Modellen syftar till att justera lärarsatta betyg utifrån en skolas genomsnittliga resultat på nationella slutprov (NSP) för att skapa ett mer jämförbart meritvärde mellan skolor. Denna sektion analyserar argumenten för och emot modellen för att belysa den centrala skiljelinjen i remissvaren.

2.1 Argument för MVK-modellen

De remissinstanser som tillstyrker MVK-modellen ser den som den mest verkningsfulla lösningen på de identifierade likvärdighetsproblemen.

1. Motverkan av Betygsinflation och ”Glädjebetyg”. Förespråkare som Skolinspektionen, Skolverket, IFAU och Svenskt Näringsliv anser att MVK, som är förankrad i centralt rättade nationella slutprov, skapar en objektiv standard som effektivt motverkar att skolor sätter omotiverat höga betyg. Skolinspektionen beskriver de nationella slutproven som det ”ankare och den motkraft i systemet” som tidigare har saknats för att säkerställa en rättvisande betygssättning. Genom att betygen justeras mot ett externt mått minskar incitamenten för så kallade ”glädjebetyg”.
2. Ökad Likvärdighet Mellan Skolor. Ett centralt argument är att MVK är, som Skolverket uttrycker det, ”det bästa alternativet” för att säkerställa att betyg får ett likvärdigt värde oavsett vilken skola en elev har gått på. Sveriges Lärare tillstyrker modellen med motiveringen att den är ett relevant och rimligt sätt att skapa ett mer rättvist urvalssystem, där en elevs chanser att komma in på en eftergymnasial utbildning inte är beroende av vilken skolas betygssättningskultur de varit en del av.

2.2 Kritik mot MVK-modellen

Kritiken mot MVK-modellen är omfattande och kommer från en bredd av remissinstanser, inklusive flera universitet, kommuner och intresseorganisationer.

• Komplexitet och Bristande Transparens: Den mest framträdande invändningen är att modellen är ogenomtränglig och alltför svår att förstå för elever, vårdnadshavare och även skolpersonal. Instanser som Göteborgs universitet, Uppsala universitet samt Gislaveds och Ale kommuner menar att en modell vars resultat inte går att förutse eller enkelt förklara riskerar att underminera hela betygssystemets legitimitet.
• Upplevd Orättvisa för Individen: En stark etisk invändning är att en enskild elevs meritvärde kan påverkas negativt av den egna skolans samlade resultat på de nationella slutproven. Detta upplevs som orättvist, då en högpresterande elev på en generellt lägre presterande skola riskerar att få sitt meritvärde nedjusterat. Flera remissinstanser varnar för att detta skapar ett starkt incitament för elever att söka sig till skolor med historiskt högpresterande elevgrupper för att skydda sitt eget meritvärde, vilket därmed aktivt driver på skolsegregationen.
• Jämförelse med Relativ Betygssättning: Göteborgs universitet drar en direkt parallell mellan MVK-modellen och det kritiserade relativa betygssystem som avskaffades 1994. Kritiken handlar om att systemet återinför en normerande princip där en elevs resultat bedöms i relation till en grupp, snarare än enbart mot fastställda kunskapskrav.
• Alternativförslag: Sammanvägningsmodellen: Som ett direkt svar på MVK-modellens komplexitet föreslår flera instanser, däribland Gislaveds och Ale kommuner, en alternativ ”sammanvägningsmodell”. I denna modell skulle en elevs slutgiltiga meritvärde beräknas genom en enkel och transparent sammanvägning av det lärarsatta betyget och resultatet på de nationella slutproven, förslagsvis med en viktning på 50/50. Detta alternativ framhålls som betydligt enklare, mer transparent och rättvisare för individen.

Medan kalibreringsmodellen möter starkt motstånd, är förslaget om en ny betygsskala ett av utredningens mer välkomnade inslag.

3. Synpunkter på den Nya Betygsskalan och Betygskriterierna

Förslaget att införa en ny tiogradig betygsskala (1-10) och att förändra betygskriterierna har överlag fått ett positivt mottagande. Remissinstanserna ser flera fördelar med en mer nyanserad skala och en mindre dramatisk gräns mellan godkända och icke godkända resultat, även om vissa oavsedda konsekvenser och oklarheter också har identifierats.

• Stöd för Flergradig Skala och Avskaffad Godkäntgräns: Det finns ett brett stöd för att avskaffa den nuvarande skarpa gränsen mellan betygen F och E. Denna gräns anses skapa en ”trappstegseffekt” där ett litet kunskapsgap får oproportionerligt stora konsekvenser för elevens meritvärde. Den föreslagna 1-10-skalan ses av instanser som Ale och Gislaveds kommuner samt Almega som mer nyanserad, rättvis och bättre på att spegla en kontinuerlig kunskapsutveckling.
• Nya Generella Betygskriterier: Utredningen föreslår att dagens detaljerade, ämnesspecifika betygskriterier ersätts med generella beskrivningar av kunskapsnivåer (t.ex. ”goda kunskaper”, ”utmärkta kunskaper”). Mottagandet av detta är blandat. Sveriges Skolledare ser det som positivt att fokus flyttas till ämnets syfte och centrala innehåll. Göteborgs universitet varnar dock för att alltför vaga kriterier ger otillräckligt stöd för lärarna och paradoxalt nog kan leda till en mindre likvärdig bedömning, eftersom tolkningarna av vad ”goda kunskaper” innebär riskerar att variera stort.
• Konsekvenser för Studiestödssystemet: En specifik och viktig konsekvens som utredningen inte har adresserat lyfts av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Deras nuvarande regelverk för studiemedel bygger på en tydlig gräns mellan godkända och icke godkända kurser. Den föreslagna 1-10-skalan saknar en sådan skarp gräns. Detta innebär att regelverket för studiestöd måste ses över och sannolikt förändras i lag för att anpassas till det nya systemet.

Den nya betygsskalan och meritvärdeskalibreringen vilar båda på de nationella slutprovens funktion som ett objektivt mätinstrument.

4. Bedömning av Nationella Slutprov (NSP) och Dess Konsekvenser

De nationella slutproven (NSP) ges en central dubbelroll i förslaget: de ska dels utgöra en direkt del av elevens individuella meritvärde, med en vikt på 30 procent, dels fungera som kalibreringsinstrument för de lärarsatta betygen. Denna förhöjda betydelse har lett till betydande oro bland remissinstanserna gällande konsekvenserna för både elever och undervisningens innehåll.

1. Ökad Provstress och Psykisk Ohälsa. En närmast enhällig farhåga är att de nationella slutprovens ”high stakes”-karaktär kommer att leda till ökad provstress, ångest och psykisk ohälsa bland elever. Flera kommuner, som Sala och Malmö kommuner, uttrycker stark oro för detta. Ale kommun fördjupar kritiken genom att referera till COR-teorin, som belyser hur misslyckanden på prov med hög insats kan skapa en negativ bias och bestående spår hos individen, vilket går emot skolans uppdrag att främja psykiskt välmående.
2. Risk för ”Teaching to the Test”. Många remissinstanser, däribland Högskolan Väst, Göteborgs universitet och Kungliga Musikhögskolan, varnar för att ett starkt fokus på NSP oundvikligen kommer att leda till en avsmalning av undervisningen. Risken är att lärare prioriterar det innehåll och de format som testas på proven, på bekostnad av andra viktiga kunskapsområden och förmågor. Särskilt oroande är att muntliga färdigheter samt praktiska och estetiska ämnen, som inte enkelt kan mätas i ett nationellt skriftligt prov, riskerar att nedprioriteras.
3. Praktiska och Organisatoriska Utmaningar Flera praktiska hinder för implementeringen lyfts fram. Almegapekar på risken för tekniska haverier och betonar att en robust och noggrant testad digital plattform är en absolut förutsättning, med hänvisning till tidigare misslyckanden med digitala nationella prov. Andra utmaningar rör logistiken och kapaciteten för central rättning samt att säkerställa att elever med funktionsnedsättning får tillräckliga och likvärdiga anpassningar, vilket betonas av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Om förslagen är problematiska för grund- och gymnasieskolan, bedöms de vara direkt skadliga för den kommunala vuxenutbildningen.

5. Den Särskilda Problematiken Kring Kommunal Vuxenutbildning (Komvux)

Utredningens förslag för den kommunala vuxenutbildningen (Komvux) har mötts av ett närmast enhälligt och kraftfullt avstyrkande från de remissinstanser som berör skolformen. Remissinstanserna menar att modellen – som baserar meritvärdet enbart på NSP och kraftigt begränsar antalet provtillfällen – är fundamentalt oförenlig med det flexibla uppdrag som ”en andra chans” som definierar vuxenutbildningen.

• Meritvärde Baserat Enbart på NSP: Att helt bortse från det lärarsatta betyget och enbart grunda meritvärdet på ett enda provtillfälle ses som en allvarlig devalvering av lärarens professionella omdöme och den kontinuerliga lärandeprocessen. Ale kommun och andra påpekar att läraren har en nyanserad bild av elevens kunskaper som är särskilt viktig för studerande med tidigare skolmisslyckanden, en bild som helt går förlorad i den föreslagna modellen.
• Hot mot Flexibilitet och ”Andra Chansen”: Komvux grundläggande funktion som en flexibel ”andra chans” för vuxna att komplettera sin utbildning hotas i grunden av förslaget att begränsa antalet provtillfällen till två per år. Remissinstanser som VIS (Vuxenutbildning i Samverkan), Ale kommun, Almega och Kriminalvården varnar för att detta leder till fördröjda studier, minskad genomströmning och ett utbildningsutbud som smalnar av till enbart de ämnen som har nationella slutprov.
• Utbrett Stöd för en Alternativ Modell: Som en reaktion på det avvisade förslaget finns ett utbrett stöd för en alternativ lösning. Flera instanser, däribland Ale och Gislaveds kommuner, föreslår explicit en sammanvägnings- eller hybridmodell. En sådan modell, där meritvärdet baseras på en viktning av både det lärarsatta betyget och resultatet på NSP (t.ex. 50/50), framhålls som en betydligt mer realistisk och rättvis väg framåt för Komvux.

Utöver de specifika modellerna finns även genomgående synpunkter på reformens praktiska genomförande.

6. Synpunkter på Tidsplan, Implementering och Övriga Konsekvenser

Utöver kritiken mot de enskilda komponenterna i betygssystemet har remissinstanserna rest betydande, övergripande invändningar mot reformens praktiska genomförbarhet och oavsedda konsekvenser.

1. Orealistisk Tidsplan och Reformträngsel. Det råder en stark konsensus om att den föreslagna tidsplanen, med ett stegvist införande mellan 2027 och 2030, är orealistisk och alltför ambitiös. Instanser som Almega, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Katrineholms kommun pekar på den ”reformtrötthet” som redan finns i skolsverige och att detta komplexa systembyte sker samtidigt som andra stora reformer, såsom Gy25, ska implementeras. Tiden för förberedelse, utveckling av system och kompetensutveckling anses vara grovt underskattad.
2. Kritisk logistisk brist: Senarelagd antagningsprocess. Flera instanser, däribland Gislaveds och Sala kommunersamt SKR, lyfter vad som framstår som en kritisk logistisk brist i utredningens planering. Nationella slutprov som genomförs och rättas centralt i slutet av vårterminen kommer oundvikligen att försena beräkningen av elevernas slutgiltiga meritvärden. Detta skapar betydande svårigheter för antagningsprocesserna till både gymnasieskolan och högre utbildning, vilkas tidsplaner är hårt pressade redan idag.
3. Behov av Information och Stödmaterial. En genomgående efterlysning från flera kommuner (exempelvis Tingsryds, Ale och Malmö kommuner) är behovet av tydligt, genomarbetat och pedagogiskt stödmaterial. För att ett så komplext system ska kunna implementeras och vinna legitimitet krävs omfattande informationsinsatser för att förklara modellen för skolpersonal, elever och vårdnadshavare. Vidare betonas att införandet måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska resurser till huvudmännen.

7. Särskilt positiva och särskilt negativa instanser

Remissinstansernas inställning till förslaget om ett nytt betygssystem varierar, men man kan identifiera tydliga grupper som är särskilt positiva respektive särskilt negativa till vissa av de mest centrala delarna av utredningen.

Särskilt positiva instanser

Dessa instanser tenderar att helhjärtat stödja utredningens huvudförslag om meritvärdeskalibrering (MVK), den nya betygsskalan och syftet att skapa nationell likvärdighet och motverka betygsinflation:

• Statliga Myndigheter och Utvärderingsinstitut (som stödjer systemlösningen):

    ◦ Skolverket tillstyrker tydligt reformen och dess huvudförslag, inklusive den nya betygsskalan utan skarp godkäntgräns och meritvärdeskalibreringsmodellen för likvärdiga meritvärden. Skolverket menar att den föreslagna modellen är det bästa alternativet för att åstadkomma mer likvärdiga betyg och meritvärden.

    ◦ Skolinspektionen välkomnar betänkandet och ser positivt på flera av förslagen, särskilt MVK-modellen, som anses leda till mer rättvisande och likvärdiga betyg samt en mer tillförlitlig antagning till högre studier. 

    ◦ IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) är i huvudsak positivt inställt till utredningens förslag om att införa ett nytt, mer finskaligt betygssystem som kalibreras mot skolans resultat på nationella prov.

• Kommuner och Organisationer som Fokuserar på Simpel Tillstyrkan:

    ◦ Kils kommun lämnar ett mycket kortfattat yttrande där de helt enkelt fastställer att Kommunstyrelsen är positiv till betänkandet.

    ◦ Region Gotland ställer sig positiv till ambitionen att skapa ett likvärdigt system och ställer sig bakom förslagen.

    ◦ Företagarna tillstyrker i huvudsak utredningens samlade förslag i syfte att öka likvärdigheten i betygssystemet.

Särskilt negativa instanser

Kritiken är ofta riktad mot antingen modellens komplexitet och potentiella orättvisor, eller mot de specifika konsekvenserna för Komvux.

Stark kritik mot Meritvärdeskalibreringen (MVK) och systemets komplexitet:

Göteborgs universitet (GU) och Uppsala universitet (UU) är bland de mest kritiska akademiska instanserna:

    ◦ GU menar att förslaget inte lever upp till de grundläggande kraven på transparens och förutsägbarhet. GU kritiserar att modellen närmar sig ett relativt betygssystem, där elever inte kommer att kunna få svar på fundamentala frågor om varför de fick det meritvärde de fick. De ställer sig dessutom helt avvisande till möjligheten att göra om slutprov för att förbättra meritvärdet, då det riskerar att bidra till ytterligare social snedrekrytering.

    ◦ UU avstyrker förslaget om meritvärdeskalibrering. De anser att huvudförslaget är för komplext och att dess oförutsägbarhet och problematik riskerar att underminera systemets legitimitet. De påpekar att den gruppbaserade meritvärdeskalibreringen kan få konsekvenser som upplevs orättvisa för individer, särskilt för elever som får sitt meritvärde nedkalibrerat.

Malmö universitet (MAU) och Högskolan Väst (HV) kritiserar också komplexiteten:

    ◦ MAU delar oron kring MVK-modellens komplexitet, att den kan vara svår att förklara och förstå för elever och vårdnadshavare, vilket riskerar att undergräva systemets legitimitet.

    ◦ HV delar utredningens problembeskrivning men avstyrker det föreslagna kalibreringssystemet i sin nuvarande form. De menar att den överdrivna vikten vid nationella prov riskerar att underminera lärares undervisning (”teaching for the test”).

• Gislaveds kommun motsätter sig användningen av meritvärdeskalibrering överhuvudtaget, då det är ett mycket komplext system som inte blir lättförståeligt eller transparent för elever och vårdnadshavare. De förordar istället en enklare 50/50-sammanvägningsmodell.

Stark kritik mot Komvux-förslagen:

Flera kommuner och organisationer som representerar vuxenutbildningen är mycket kritiska till förslaget att meritvärdering inom Komvux endast ska baseras på nationella slutprov (utan lärarsatta betyg) och att provtillfällena begränsas.

Riksförbundet Vuxenutbildning i Samverkan (VIS) avstyrker samtliga förslag som rör nationella slutprov och deras betydelse för meritvärdering inom Komvux. De menar att förslaget hotar att eliminera Komvux flexibilitet, tvingar elever att vänta på examination, och därmed motverkar utbildningens syfte och den snabba genomströmningen till arbete/studier.

Ale kommun avstyrker de föreslagna förändringarna avseende nationella slutprov inom Komvux, då de motverkar Komvux syfte genom att begränsa flexibiliteten att möta individuella studiebehov. Kommunen ser en överhängande risk att genomströmning och utbud begränsas till enbart provämnena.

Botkyrka kommun ser flera risker, särskilt att begränsningen till två nationella provtillfällen per år hotar vuxenutbildningens flexibilitet och att meritvärdering enbart baserad på nationella prov riskerar att öka ojämlikheten, särskilt för elever med tidigare skolmisslyckanden.

SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) avstyrker att det föreslagna betygssystemet införs i Komvux, då konsekvenserna för skolformen anses vara oproportionerligt långtgående.

Stockholms kommuns arbetsmarknadsnämnd anser att förslagen kraftigt försämrar förutsättningarnaför Komvux och de elever som sökt sig dit. De menar att förslaget tar bort Komvux uppdrag som en andra chans.

8. Fördjupning kring vad är instanserna särskilt positiva och särskilt negativa till

Remissinstansernas syn på förslaget uppvisar en tydlig klyfta: man är generellt positiv till reformens övergripande syfte och flera strukturella komponenter, men uttrycker samtidigt mycket stark kritik mot de praktiska konsekvenserna av de mest centrala förslagen samt hanteringen av Komvux.

Här är en sammanfattning av de delar av förslaget som remissinstanserna framförallt är positiva till och de delar man framförallt är negativa till:

Delar remissinstanserna är framförallt positiva till

Den mest konsekventa positiva responsen gäller de grundläggande strukturella förändringarna som syftar till att öka likvärdigheten och rättssäkerheten:

1. Målsättningen om Likvärdighet och Meritvärdeskalibrering i princip

Nästan alla remissinstanser välkomnar utredningens ambition att skapa ett mer likvärdigt och rättssäkert betygssystem som motverkar betygsinflation.

• Meritvärdeskalibrering (MVK): Själva huvudförslaget om meritvärdeskalibrering (MVK), där lärarsatta betyg viktas mot externa nationella slutprovsresultat, tillstyrks i huvudsak för att det skapar en nationell referenspunkt och dämpar tendensen till glädjebetyg och mellanskolsvariation. MVK-modellen ses som ett sätt att bibehålla lärarens professionella bedömning samtidigt som systemet tillförs ett objektivt mått.

2. Den Nya Numeriska Betygsskalan (1–10)

Införandet av en ny numerisk betygsskala med tio steg är i stort sett enhälligt positivt.

• Avskaffande av F-betyget: Särskilt positivt lyfts att den skarpa gränsen för underkänt (F) tas bort.

• Synliggjord Progression: De nya stegen (1–3) under nivån för godtagbara kunskaper bedöms kunna synliggöra elevers utveckling och progression, vilket kan öka motivationen och minska stigmatiseringen för elever som ligger under godtagbar nivå.

• Jämna Skalsteg: De jämna skalstegen i den tiogradiga skalan eliminerar de stora, ojämna stegen i dagens system (särskilt mellan F och E) vilket förbättrar precisionen och differentieringen i meritvärderingen.

3. Obligatoriska Bedömningssamråd och Central Rättning

Införandet av obligatoriska bedömningssamråd mellan lärare tillstyrks i syfte att stärka den interna likvärdigheten, öka samsynen kring bedömning och utveckla den professionella kulturen på skolan. Även central rättning av de nationella slutproven stöds, då det ökar likvärdigheten och avlastar lärarna administrativt.

Delar remissinstanserna är framförallt negativa till

Kritiken är mycket omfattande och rör framförallt tre centrala områden: systemets praktiska tillämpning (särskilt för Komvux), dess komplexitet och den snäva tidsplanen.

1. Konsekvenserna för Kommunal Vuxenutbildning (Komvux)

Förslaget att meritvärdering inom Komvux på gymnasial nivå enbart ska baseras på resultat från nationella slutprov (NSP) och att provtillfällena begränsas till ett fåtal tillfällen per år är den del av reformen som möter den skarpaste och mest entydiga kritiken.

• Hot mot Flexibiliteten: Förslaget hotar Komvux unika särart och uppdrag, som bygger på flexibilitet, kontinuerliga kursstarter och individanpassad studietakt. Begränsningen av provtillfällen tvingar elever att vänta i månader på examination, vilket fördröjer deras etablering på arbetsmarknaden eller övergång till högre studier, och kan leda till minskad genomströmning.

• Nedvärdering av Lärarens Roll: Att meritvärdet uteslutande baseras på provresultat ses som en nedvärdering av lärarnas kompetens och ignoreras det bredare bedömningsunderlag som är nödvändigt för vuxenstuderande, varav många har tidigare skolmisslyckanden eller provsvårigheter.

• Olikvärdiga Modeller: Många anser att det är problematiskt att Komvux får en helt annan modell för meritvärdering (enbart NSP) än gymnasieskolan (kalibrerade betyg + NSP-resultat), vilket skapar orättvis konkurrens om platser till högre studier. Skolverket avstyrker uttryckligen Komvux-förslaget och föreslår istället en utredning om ämnesvis kalibrering.

2. Systemets Komplexitet, Otydlighet och Legitimitet

Många instanser lyfter att den föreslagna modellen är tekniskt och statistiskt komplex, vilket hotar dess legitimitet och transparens för de viktigaste intressenterna:

• Svårbegriplighet: Meritvärdeskalibreringsmodellen är ”mycket komplex” och svår att förstå och förklara för elever, vårdnadshavare och till och med skolpersonal, vilket riskerar att skapa misstro mot systemet.

• Oförutsägbarhet och Orättvisa: Många ser problem i att meritvärdet kalibreras baserat på skolans genomsnittliga resultat. Detta kan upplevas som orättvist då en enskild elevs meritvärde kan justeras nedåt på grund av en hel skolas genomsnittliga prestation, eller om eleven får ett högre betyg i ett icke-provgivande ämne som då drar ner medelvärdet i kalibreringen.

3. Ökad Stress och Snäv Undervisning

Den ökade tyngden som läggs på de nationella slutproven (NSP) som en extern referenspunkt oroar många:

• Provstress och Psykisk Ohälsa: Den stora vikten av NSP, särskilt i slutet av studierna, riskerar att öka provstress, testängslan och psykisk ohälsa bland eleverna, oavsett prestationsnivå.

• ”Teaching to the Test”: Det finns en stark farhåga för att undervisningen och lärarnas bedömningspraktik kommer att snävas av för att fokusera på det som mäts i slutproven (washback-effekt), snarare än på ämnenas bredd, kritiskt tänkande och muntliga/praktiska färdigheter, särskilt eftersom NSP designas för automatisk och central rättning.

• Uteslutna Ämnen: Flera instanser, särskilt Kungl. Musikhögskolan (KMH) och Göteborgs universitet (GU), kritiserar att praktiskt-estetiska ämnen (PREST) saknar NSP och därmed riskerar att marginaliseras och få sin bedömning (som ofta är högre) indirekt nedkalibrerad av NSP-resultat i teoretiska ämnen.

4. Tidsplan och Implementering

Den föreslagna tidsplanen för införande av en så pass omfattande reform anses av en överväldigande majoritet av instanserna som alltför snäv och orealistisk.

• Reformträngsel: Reformen sker samtidigt med flera andra stora skolförändringar (t.ex. Gy25, nya läroplaner och stödreformen), vilket skapar en ”reformträngsel” som överbelastar lärare, rektorer och huvudmän.

• Tekniska Utmaningar: Det krävs mer tid för Skolverket att utveckla och stresstesta de digitala systemen för NSP, central rättning och meritvärdesberäkning, särskilt med tanke på tidigare problem med digitala nationella prov.

• Skolverkets Avrådan: Skolverket avstyrker tidsplanen och föreslår en senareläggning med ett till två år.

9. Sammanfattande Slutsatser och Rekommendationer

Sammanställningen av remissvaren ger en tydlig bild av ett reformförslag som, trots goda intentioner, möter fundamental kritik gällande dess centrala mekanismer och praktiska genomförbarhet. Följande övergripande slutsatser kan dras:

• Bred enighet om problembilden, men stark oenighet om lösningen: Stödet för att åtgärda betygsinflation och bristande likvärdighet är starkt och brett. Den föreslagna MVK-modellen anses dock av en majoritet av de kritiska instanserna vara alltför komplex, icke-transparent och potentiellt orättvis för att kunna uppnå den legitimitet som krävs av ett nationellt betygssystem.
• Förslaget för Komvux är ogenomförbart: Det råder en närmast total enighet bland berörda parter om att det nuvarande förslaget för kommunal vuxenutbildning är praktiskt och principiellt ogenomförbart. Det måste omarbetas i grunden, där remissvaren visar på ett starkt och samlat stöd för en hybridmodell som väger samman lärarsatta betyg och provresultat.
• Tidsplanen måste revideras: Den föreslagna implementeringstidsplanen bedöms vara universellt orealistisk. För att säkerställa en ansvarsfull och kvalitativ övergång krävs en betydande förlängning som ger tid för systemutveckling, pilottester, framtagande av stödmaterial och förberedelser hos samtliga aktörer.
• Praktiska konsekvenser är underskattade: Utredningen har inte i tillräcklig utsträckning analyserat de praktiska följdeffekterna av förslaget. Detta gäller särskilt den digitala infrastrukturens sårbarhet, kapaciteten för en storskalig central rättning och de oundvikliga förseningarna i antagningsprocesserna till gymnasieskola och högskola.
• Rekommendation för vidare beredning: Regeringen rekommenderas att i den fortsatta processen prioritera en förenkling av kalibreringsmodellen. Remissinstanserna har gett ett tydligt mandat att utreda sammanvägningsmodellen som ett mer transparent och legitimt huvudalternativ. Ett helt nytt förslag för Komvux, utvecklat i nära dialog med sektorn, måste tas fram. Slutligen bör en ny, mer realistisk implementeringsplan fastställas, med en tydlig försäkran om adekvat och långsiktig finansiering för genomförandet.

10. Egen reflektion

Utredningen lyfter viktiga frågor om betygens likvärdighet, men den föreslagna lösningen riskerar att skapa andra problem vilket flera av remissyttranden lyfter fram. Ett betygssystem måste hålla ihop både systemisk rättvisa och professionell legitimitet. Det uppnås inte bara genom kalibrering av utfall utan genom investering i lärarnas bedömarkompetens och i skolans undervisningskvalitet. Det är symptomatiskt att utbildningspolitiska reformer försöker lösa ett problem i taget och missar den vidare komplexiteten. Betygssutredningen är t.ex. inte tydligt kopplad till andra aktuella utredningar, och frågor som på vilken epistemologisk grund en 10-gradig betygsskala vilar samt hur det påverkar läroplaner behöver ytterligare belysas. 

Ett betygssystem kan inte förändras utan att det som följd får stora effekter på skolans innehåll och undervisning samt ytterst för elevers lärande. Det kan på goda grunder ifrågasättas om det är värt det för att lösa ett problem som främst drabbar ett mindre antal individer. Statistik visar att drygt 30 procent av en årskull går yrkesförberedande gymnasium, ca 50 procent av en årskull söker sig vidare till högskola och universitet inom 5 år efter gymnasiet. Antagningsstatistik från UHÄ visar vidare att runt 65-85 procent av de som antas till högre utbildning gör det med låga till medelhöga betyg. Det är med andra ord endast för en mindre andel elever som lämnat gymnasiet som bristande likvärdighet i betygssättningen kan spela en reell roll, något utredningen inte alls berör. Sen är det givetvis problematiskt ur ett rättssäkerhets- och legitimitetsperspektiv om betyg inte uppfattas som likvärdiga.

Till yttermera visso kräver en så här pass genomgripande förändring av betygssystemet och systemet för nationella prov ytterligare utredningar på detaljnivå, och småskaliga försök. Flera av utredningens tolkningar av såväl betygssystem i andra länder och av tidigare forskning är tveksamma och skulle behöva analyseras ytterligare av experter på området i en omfattning som inte är möjligt i remissvar, även om det är tydligt att flertalet tillfrågade lärosäten är mer kritiska i sina remissvar än andra instanser. 

(Några av dessa avslutande synpunkter lyfte jag också i det remissyttrande som avlämnades från Örebro universitet.)