I februari 2026 kom finska Undervisnings- och kulturministeriets ut med rapporten Grundskolan 2045: För livet. Vision för den finländska grundskolan (2026:8). Rapporten kan laddas ner här:

Syftet med rapporten är att fungera som en kompass för grundskolans framtid fram till år 2045. Den är inte tänkt att vara en detaljerad operativ strategi, utan en ”inspirerande framtidsutsikt” som definierar utbildningens betydelse i en föränderlig värld. Vision för grundskolan 2045 har tagits fram i en samutvecklingsprocess som genomförts av en delegation i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Över 5 000 barn, unga och vuxna från olika delar av Finland deltog i processen.

Även om rapporten mer utgör ett diskussionsunderlag är det intressant att se på vilka sätt den skiljer sig åt jämfört med den svenska läroplansutredningen Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025: ) som kom ut ca ett år tidigare i februari 2025. Rapporten kan laddas ner här: 

Jag har i ett jämförande syfte laddat upp båda rapporterna i Google Notebook LM. Kunskap för alla är på 914 sidor medan Grundskolan 2045 för livet är på 130 sidor. En stor del av skillnaderna i omfång består i att den svenska läroplansutredningen också har konkreta förslag på nya kursplaner, samt en omfattande del med bilagor bland annat med historiska och internationella utblickar. Oaktat detta går det att identifiera en del intressanta skillnader i synsätt på grundskolans uppgifter, och även i hur man ser på kognition och lärande i de två dokumenten. 

När jag ber NotebookLM lyfta fram de viktigaste skillnaderna mellan Finlands och Sveriges framtidsvisioner för grundskolan får jag följande svar som här redovisas i oredigerad form: 

De viktigaste skillnaderna mellan Finlands och Sveriges framtidsvisioner för grundskolan återspeglar två fundamentalt olika utgångspunkter. Medan Finlands vision (”Grundskolan 2045”) är ett långsiktigt dokument som fokuserar på att skolan ska vara en transformativ kraft för att lösa globala kriser och forma framtiden, är Sveriges dokument (SOU 2025:19) en konkret åtgärdsplan för att vända en negativ trend av sjunkande kunskapsresultat (PISA, PIRLS, TIMSS) genom en återgång till grundläggande ämneskunskaper och lärarledd undervisning.

Här är de mest centrala skillnaderna uppdelade i fyra huvudteman:

1. Synen på kunskap och färdigheter

• Sverige (Tillbaka till grunderna): Den svenska utredningen kritiserar att skolan under lång tid har fokuserat för mycket på abstrakta förmågor, såsom att analysera och reflektera, vilket har skapat kognitiv överbelastning hos eleverna, särskilt i de lägre åldrarna. Visionen är att återupprätta en ”stark kunskapsskola” där grundläggande kunskaper och färdigheter (att läsa, skriva och räkna) samt faktakunskaper sätts i absolut centrum. Kunskap ska inte ses som relativ eller subjektiv, utan bygga på vetenskaplig grund.
• Finland (Holistisk bildning och mänsklig växt): Finlands vision varnar uttryckligen för att snäva in kunskapsbegreppet. De menar att inlärningen inte enbart handlar om basfärdigheter, utan om en bred bildning som bygger upp ”transformativa färdigheter” (förmågan att förändra världen), existentiella färdigheter, dygder, samt sociala och emotionella färdigheter. Finland motsätter sig idén att människans kunnande enbart ska vara ett komplement till det som artificiell intelligens inte klarar av, och sätter i stället en mångsidig mänsklig tillväxt i centrum.

2. Lärarens roll och undervisningens form

• Sverige (Lärarledd undervisning i grupp): Den svenska utredningen gör upp med decennier av extrem individualisering och eget elevarbete. Man vill skriva om skollagen för att tydliggöra att normen för undervisning är att den sker i grupp och att den leds av en aktiv, förmedlande lärare. Man vill även minska kraven på att lärare hela tiden ska anpassa undervisningen efter varje enskild elevs behov, eftersom detta har skapat en ohållbar arbetsmiljö och sänkt kunskapskraven för hela klassen.
• Finland (Gemenskapen i centrum): Finland betonar i stället skolan som en social gemenskap. Lärandet ses som en gemensam process där läraren är gemenskapens hjärta och handledare. Även om lärarens betydelse framhålls, ligger det pedagogiska fokuset snarare på upplevelsen av tillhörighet, samarbete och att verka för ”det gemensamma bästa” än på traditionell kunskapsförmedling i helklass.

3. Förhållningssätt till teknik, skärmar och AI

• Sverige (Restriktivitet och analoga miljöer): Sverige intar en mycket restriktiv och försiktig hållning till digitalisering. Användningen av digitala verktyg ses inte som ett mål i sig, utan enbart som ett medel. Särskilt i lågstadiet (årskurs 1–3) ska undervisningen vara i det närmaste skärmfri och bygga på analoga aktiviteter som tryckta böcker och handskrift, med stöd i kognitionsvetenskaplig forskning.
• Finland (Integration och etisk styrning): Finland ser den snabba utvecklingen av artificiell intelligens som en integrerad del av framtiden. Skolan ska erbjuda en trygg miljö där elever får undersöka och pröva teknik. Målet är inte att begränsa tekniken, utan att utbilda en generation som kan behålla sitt aktörskap, förstå tekniken och styra AI etiskt mot det gemensamma bästa, även när teknologin överträffar mänsklig informationsbehandling.

4. Skolans syfte i ett större samhällsperspektiv

• Sverige (Konkurrenskraft och integration): Den svenska reformens primära syfte på samhällsnivå är att vända de sjunkande kunskapsresultaten, öka landets produktivitet, förbättra likvärdigheten och stärka integrationen. Utredningen lyfter också fram behovet av att uppdatera läroplanen för att spegla det nya säkerhetspolitiska läget, inklusive kunskaper om Nato och totalförsvaret i samhällskunskapen.
• Finland (Planetens gränser och framtidshopp): Finlands vision beskriver skolan som samhällets viktigaste ”framtidsinstitution”. Skolans uppgift är att agera motkraft till polarisering och att inte bara förbereda unga för en föränderlig värld, utan ge dem makten att aktivt förändra den. Ett bärande tema är ”liv på planeten”, vilket innebär att hela skolsystemet ska vila på en förståelse för ekologisk hållbarhet och planetens gränser, samt att injicera hopp hos den unga generationen.

Sammanfattningsvis: Sveriges vision präglas av en pragmatisk ”back-to-basics”-rörelse grundad i kognitionsvetenskap, med fokus på faktakunskaper, starkt lärarledarskap och analoga läromedel för att lösa akuta kriser i skolresultat och likvärdighet. Finlands vision är mer filosofisk och framtidsorienterad, och fokuserar på att bygga empatiska, teknikmedvetna och ekologiskt ansvarstagande medborgare som kan hantera komplexa globala framtidskriser.

Med tanke på hur starkt den svenska utredningen betonar mer av kognitionsvetenskap frågade jag om hur synen på barns kognitiva utveckling skiljer sig åt mellan länderna? NotebookLM generade följande svar:

Synen på barns kognitiva utveckling skiljer sig markant åt mellan länderna. Sverige utgår i hög grad från kognitionsvetenskap med ett starkt fokus på arbetsminnets begränsningar och vikten av att undvika kognitiv överbelastning, medan Finland intar ett mer holistiskt och neurobiologiskt perspektiv [sic! rapporten använder inte själv denna term utan det är en tillskrivning NotebookLM gör] där hjärnans formbarhet, känslor och fysisk rörelse står i centrum för den kognitiva utvecklingen.

Här är de viktigaste skillnaderna i hur länderna ser på kognitiv utveckling:

Sverige: Arbetsminnets begränsningar och kognitiv överbelastning

• Kritik mot för tidiga abstrakta krav: Den svenska utredningen kritiserar att skolan under lång tid har ställt orimligt höga krav på abstrakt tänkande, reflektion, analys och självständigt arbete alltför tidigt i barnens utveckling. Detta anses inte vara anpassat till barns kognitiva mognad.

• Undvikande av kognitiv överbelastning: Ett centralt begrepp i den svenska visionen är att undvika ”kognitiv överbelastning”. Eftersom människans arbetsminne är begränsat, menar man att öppna och undersökande arbetsuppgifter kan överlasta elevernas kognitiva kapacitet. Kunskap måste i stället brytas ner i avgränsade och sekvenserade delar genom explicit och lärarledd undervisning.

• Automatisering frigör resurser: För att eleverna ska klara av mer kognitivt krävande och avancerade uppgifter längre fram, betonar Sverige vikten av mängdträning och repetition i de tidiga åldrarna. Genom att automatisera grundläggande färdigheter (som att läsa och räkna) och lagra dem i långtidsminnet, avlastas arbetsminnet.

• Stöd för kognitiva sårbarheter: Den svenska utredningen betonar att anpassningar till kognitiv utveckling också handlar om att skapa rätt klassrumsmiljö för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) eller svag teoretisk begåvning, vilka är särskilt känsliga för kognitiv överbelastning och bristande struktur.

Finland: Hjärnans formbarhet, känslor och helhetsutveckling

• Hjärnans formbarhet och kritiska perioder: Finlands vision utgår från att lärande är en konkret förändring av hjärnans funktion och struktur. Man betonar att hjärnans formbarhet är som allra högst i barndomen och att skolan måste utnyttja ”kritiska perioder”, då miljöns inverkan på barnet är extra kraftig för att effektivisera inlärningen av specifika färdigheter.

• Känslornas roll för kognitionen: En unik aspekt i den finska visionen är den starka kopplingen mellan kognition och emotioner. Man lyfter fram att känslor som nyfikenhet, förvåning och förundran aktivt ökar hjärnans formbarhet och gör att de hjärnstrukturer som har med inlärning att göra blir aktivare än vanligt.

• Kroppens och konstens påverkan på hjärnan: Finland ser den kognitiva utvecklingen som intimt förknippad med estetiska och fysiska upplevelser. Till exempel framhålls att inlärning av främmande språk eller utövande av konst och musik lämnar spår i hjärnan som utvecklar den allmänna kognitiva förmågan och tänkandet. Vidare betonas att fysisk rörelse och motion är bland de viktigaste faktorerna för att utveckla hjärnhälsa och resiliens mot stress.

• Långsiktig utveckling av exekutiva funktioner: Finland poängterar att inlärnings- och tankefärdigheter (som problemlösning, metakognition och förmågan att styra sitt eget lärande) bygger på funktioner i hjärnan som utvecklas under hela barn- och ungdomstiden, ända upp i tidig vuxenålder. Skolans pedagogik måste därför anpassas till var eleven befinner sig i denna långsiktiga neurologiska utveckling.

Denna enkla AI genererade analys visar på två olika självbilder som framträder i ländernas utbildningspolitik. Sverige lyfter fram sjunkande kunskapsresultat i internationella kunskapsmätningar och vill renodla skolans kunskapsuppdrag, stärka lärarna och minska den kognitiva belastningen på eleverna som en allt för relativistisk kunskapssyn sägs leda till. Finland blickar längre fram och ser skolan som en kraft som aktivt ska forma samhället, inte bara återspegla det – detta i en tid präglad av klimatoro, snabb teknologisk förändring och existentiell osäkerhet. Sverige lutar sig mot kognitionsvetenskap för att motivera en ”tillbaka till grunderna”-rörelse. Finland hämtar i stället inspiration inte minst från hållbarhetstänkande och formulerar en vision om mänsklig utveckling och gemensam handlingskraft. Detta synliggörs inte minst i den bild som sammanfattar rapportens vision:

Bild 1. Undervisnings- och kulturministeriets publikationer, 2026:8, sid. 9

Detta sagt med reservation från vad som snabbt och enkelt går att får fram med en AI-driven analys i NotebookLM. Jag ser detta som en första orientering snarare än en färdig analys där en mer noggrann och textnära läsning säkerligen kan nyansera en del av de skillnader som AI-analysen synliggör. På en metanivå är det dock lite intressant att se hur det går att använda ett nytt kognitivt verktyg som språkmodeller utgör för att försöka förstå hur två länder tänker kring skolans framtid, där spänningen mellan mänsklig och maskinell tolkning i sig är en del av den tid vi försöker begripa. Här präglas synen på AI i den svenska utredningen av en stark försiktighetsprincip, medan den finska ser AI som en integrerad och transformativ kraft vilken fundamentalt förändrar samhället och villkoren för lärande, och ställer nya krav på teknologiskt kunnande och inte minst etisk styrning.